Från nattsvart arbetsmiljö till kreativ arbetsglädje

Åsa Lundborg var chef för en avdelning i ett kaotiskt läge, med en otrygg stämning, underbemanning och hög sjukfrånvaro. På några månader lyckades hon skifta klimatet med hjälp av samarbetscoaching.

Akutsektionen på St Görans akutpsykiatri delades in i två enheter, och Åsa Lundborg blev chef för den ena. Van att ha läget under kontroll, ta hand om alla, se till att alla var nöjda och glada och som hon säger, genom att vara en mycket curlande person, försökte hon hålla ställningarna medan arbetsmiljön blev allt sämre. Många slutade på grund av arbetsmiljön, som präglades av en negativ och hård stämning, man pratade bakom ryggen på varandra och det rådde en kraftig underbemanning kombinerat med en stor arbetsöverbelastning.
– Situationen var horribel. Det var nattsvart, berättar Åsa Lundborg. De var då 30 personal men skulle egentligen vara 40.
En morgon vaknade Åsa och var döv på ena örat. Hon blev sjukskriven och fick inte utsätta sig för ljud eller stress. Men ingen ersatte henne på arbetet.
– Det har ju varit min upplevelse, att var inte jag där så funkade ingenting. De kunde ringa från avdelningen 28-30 gånger under en helg när jag var ledig och fråga om allt och ingenting. Så fort jag kom till jobbet kom kollegorna till mig och sa att du måste lösa det här och det här. Till slut förstod jag ju att det här går inte längre, säger Åsa. 

Tuff ledarskapstränings uppdrag: skifta arbetsklimatet

Åsa Lundborg klartecken av sin chef och från HR-chefen, och arbetet med Tuff ledarskapsträning kunde börja. Alla på avdelningen tackade ja till att sätta igång. Åsa deltog i Tuff ledarskapsträning Steg 1, Steg 2, och senare The Human Element. Däremellan genomfördes Tuff Samarbetscoaching direkt på avdelningen.
Till en början var Åsa Lundborg skeptisk till att samarbetscoachingen skulle fungera. Hon tyckte att de hade ”provat allt”; handledning på plats, ledarskapsutbildning, krismöten. Men det mesta hade handlat om det praktiska, sakfrågorna, och de hade gått runt det som det verkligen handlade om.
– Det som är det mest fantastiska är att redan efter första mötet hände det saker med folk, även om det inte är en ”quick fix”, tycker Åsa. Det var turbulent, tveksamt, det fanns mycket skepsis och motstånd, och Åsa fick verkligen stå för att processen fick ha sin gång, att ”det blir värre innan det blir bättre”. Men under det andra mötet började polletten trilla ner. Personalen vände och alla märkte att allt blev bättre. Ett av de viktigaste fundamenten till förändringen var det nya, under mötena upprättade klimatet, då garden hade släppts och att det nu gick att prata tryggt om saker och ting. Konflikter kunde lösas och gruppen tog sig an att allt går att prata om.

Det som är det mest fantastiska är att redan efter första mötet hände det saker med folk.” Åsa Lundborg

Fem träffar från mars till september gav en helt ny arbetsplats

Under processen med samarbetscoachingen som startade i början av 2015 träffades arbetsgruppen fem gånger till och med september. De nya anställda som kommit in under hösten har svårt att tro på hur det var innan. För att inte falla tillbaka ser gruppen självmant till att hålla träningsdagar i coachande förhållningssätt och hålla möten där man pratar på riktigt, vilket gör att sakfrågorna kan lösas på ett mycket smidigare och mer kreativt sätt än tidigare. För medarbetarna har processen inneburit inte bara att de nu har en helt ny arbetsplats, utan även en stor personlig vinst.  
För Åsas del tycker hon att det var viktigt att hon som chef hade stöttning under tiden, med utbildning och egen coaching, för att stå ut och att kunna förändra sitt sätt att vara.
– Det jag gör annorlunda nu är att jag lyssnar och känner efter vad jag vill istället för att ha bråttom. Stannar upp, lyssnar, visar att jag ser och bekräftar. Jag har jobbat som sjuksköterska inom psykvården i många år – jag trodde att jag var jättebra på att lyssna. Men jag lyssnade inte alls. Det här nya sättet att vara har jag applicerat även på mitt privatliv, som har fått mig att må mycket bättre och faktiskt utvecklat mig som person. Dessutom har jag fått så otroligt mycket mer tid, säger Åsa.