Tillbaka i stan | Tuff Ledarskapsträning
Åh, vilken skön sommar det har varit! De allra flesta jag träffar nu efter semestern verkar upplevt sommaren som lång, och de allra flesta bävar också för att dras in den stress som bleknat bort under sommarmånaderna. Själv fick jag en facebookhälsning för någon vecka sedan som vittnade om att jag hade samma utmaning för tio år sedan som nu: Hur ska jag kunna behålla åtminstone en liten del av harmonin och lugnet in i hösten? Det var frågan jag ställde på facebook 2009. Lite nedslående att inte ha kunnat knäcka den nöten, men jag är i alla fall inte ensam om det, tror jag.
Eftersom jag tillbringar sommaren på ett torp på landsbygden undgår jag inte att se urbaniseringens härjningar i form av fler och fler övergivna hus. I sommar tyckte jag att husens antal ökat dramatiskt. Får inte ihop det, vi kan ju jobba nästan varsomhelst, till och med i vår lilla borttynande by finns det bredband sedan flera år. I samma by erbjuder kommunen tomter till priset av 100:- styck för den som skulle vilja etablera sig. Kommer vi få se en ny grön våg? En vändning där människor börjar upptäcka fördelarna. Eller kanske en ny variant som är mindre av antingen-eller, mer av både-och. Kanske man kan röra sig mer mellan både landsbygden och staden? I vår familj har vi börjat laborera med att de vuxna får några jobbveckor var i maj varje år, då man kan stationera sig på landsbygden och arbeta därifrån. Istället för att maj blir den stressigaste månaden på året, har det visat sig att man kan få gjort sånt där långsiktigt jobb som har en tendens att annars aldrig bli av, när det bara är fågelsången som distraherar. Tricket är att boka in de där veckorna ett år i förväg, annars händer de inte.
